Kiira Korpi, konståkare

”Fint att man i konståkningen slutligen har börjat tala om barnets rättigheter. Utan mänskliga rättigheter är idrotten inte hållbar eller värdefull. Man har börjat komma till medvetenhet om problemen, men det finns ännu mycket att göra. Det räcker inte att det finns fina texter om barnets rättigheter till exempel i en förenings stadgar på webbplatsen, utan de måste synas i den praktiska verksamheten.

Det är väsentligt i idrotten om man tränar barn eller människor i vilken ålder som helst mer via rädsla eller via entusiasm. Man bryter också mot barnets rättigheter i det fall att vuxna tvingar ett barn att träna när barnet är sjukt, skadat eller överskrider sina egna resurser. Lyckligtvis har man så småningom börjat förstå att det inte leder till bättre prestationer att krossa en idrottares välmående. En psykiskt välmående idrottare borde vara utgångspunkten för allt. Det är dags att slå hål på myten att ett träningspass inte är tillräckligt hårt om idrottaren har det jätteroligt eller är avslappnad.

I konståkningen har föräldrarna och tränarna ett stort ansvar, för skridskoåkarna är ofta unga ända upp till elitnivån. Det vore också viktigt att barnen och de unga skulle känna till sina rättigheter och våga säga om någon vuxen eller instans behandlar dem orättvist.”